Framsidan

Hmm... Har ni märkt att jag legat ganska lågt med hur det blev på vår framsida?

Gahh vilken ågren jag fick när allt var klart... Det blev inte riktigt som jag tänkte mig.

Det här med att frångå grundplanen som jag pratade om... Katastrof...

Nejdå, nu har jag sansat mig lite och det är ju dethär att skissen visar ju en sak

och det blir inte riktigt så i verkligheten.

OCH ej att förglömma: det tar ju ett par år för växterna att rota sig och bli frodiga.

 Här är skissen.

Jag vet inte vad jag tänkte...
Att murgrönan skulle klättra uppför spaljen i samma stund som den sattes i jorden,

eller att häcken skulle vara 1.5 m hög från början och formklippt...

Kommer ju ihåg att när vi anlade baksidan, den såg ganska tanig ut de första åren.

Faktiskt först nu fem år senare som den blivit lummig och mysig.

Tålamod är en trädgårdsmästares bäste vän...

Funderar på att ställa fram trädgårdsbord och stolar så det ser lite mysigare ut...
Men detta härliga västkust höstvädret säger mig att då är de förstörda till våren!
Regn, regn, regn och saltstänkta vindar tar väl kol på det.

Idag kom sluträkningen från snickarna och jobbet på övervåningen.
Men vi ringer snart hit dem igen och ber dem slänga in ett altandörrparti
så vi lätt kommer ut på nya framsidan =)

Inte nog med att vi är sååå nöjda med dom här killarna, dom bjussar oss på bio oxå =)

Om möjligt så klättrar de ytterligare på vår skala över bästa hantverkare!

Mannen är iväg denna veckan, ända borta i "Amerikatt"

Har redan blivit ställd inför ett stort bryt m ungarna...

Är så glad att jag inte är ensamstående förälder, alla ni därute som är det,

hur överlever man?? Ni är grymmare än alla superhjältar i hela världen!

Jag längtar så efter honom, det är sant som man säger, 

att man saknar inte kon förrän båset är tomt, och då menar jag inte bara att rodda barnen.

Att ha en bästa vän att prata med varje dag, någon som tycker om samma saker som jag,

som jag delar mina intressen med och kan vända mig till i vått och torrt,

som tar hand om mig och håller om mig när vi gått och lagt oss...

Saknar dej käraste <3