Att emellan varven spenderat en dag på sjukhuset...

Jag skrev för ett tag sen på instagram om ett återbesök hos läkaren i Kungsbacka...

Det var efter att jag testat på de nya medicinerna jag beslutat mig för att byta till.

Sprutor och injektorer, tabletter att tona ner biverkningar med,

kylgelepåsar att lägga på svullnaden där man sticker sig, nålavknippsare.

Detta var min vardag...

I samråd med min doktor Fredrik, bestämde vi tillslut att jag ska börja med ny medicinering.

Man hade sett förändringar på min senaste magnetröntgen som visar att

sjukdomen är aktiv och att det då är bättre att "mota Olle i grind"

som han uttryckte sig. Att vi skulle ta till det tunga artilleriet,

den andra linjens medicinering.

Detta är tredje gången nu på lite drygt ett år som jag byter mediciner.

Men nu skulle det bli tabletter, SÅ smidigt!
En liten varje dag, inget mera montering av sprutor,
meckel med att de måste vara i kylen,
eller intyg då man reser så de inte tror att det är droger jag släpar runt på.

Detta innebar en maaaassa tester och provtagningar

och det var nog första gången efter chockbeskedet 2011,
då jag fick själva diagnosen, som jag var ganska skärrad...

Shit, jag har verkligen en kronisk sjukdom som jag aldrig kommer bli av med...

Kanske kommer jag få spendera perioder av mitt liv på sjukhus och behöva rehab,

bli sittande i rullstol på äldre dar (förhoppningsvis inte för tidigt iallafall...).

Gå på provtagningar till leda och byta mediciner därför att vissa inte passar just mig och min kropp.

Här spenderade jag ungefär åtta timmar med en väst av EKG grejer på mig.

Jag tänker efter denna dagen att 

"gode gud, gör så att jag slipper tillbringa en längre tid på detta ställe..."

Jag längtade hem varje minut och hade en stor klump i halsen.

Och jag fick träffa min förre läkare, HAN, idioten som var så förbannat nonchalant mot mig.

Han som "tappade bort" mina provsvar då i januari 2011, 

och som min kiropraktor tre månader senare i april fick syn på,

och fick veta före mig att jag hade en diagnos,  

när han av ren nyfikenhet bara ville kolla vad som skrivits om mig i min journal.

Usch, jobbigt att allt det där kom över mig igen.

Som en iskall dusch

Jag fick ivartfall väldigt god mat, grekiska färsbiffar med rostad potatis och tzatziki.

Inget ont om sjukhusmaten tycker jag, den var smaskens.

och hade mysiga magasin och en god bok med mig 

och passade på att planera nästa dagis-schema-period.

Hmmm, ja mycket som snurrar i mitt huvud emellanåt.

Kram!