Avundsjuka och missunsammhet

Visst är det tråkigt när man känner kniven i magen som vrids om och man tänker

"usch så orättvist",  "jag vill oxå ha det sådär bra som dom",

"hur f-n får de sina ungar att sova till 9 på mornarna" just den där dagen mansjälv är ledig??

"Var fick dom pengar ifrån till den där resan/utbygnaden/sportbilen"..... 

Människan är nog gjord för att gnälla och aldrig bli nöjd, tänker jag.

Tankar som kommer över mig ibland, men nuförtiden motar jag bort dem ganska lätt,

då jag var yngre, var jag mycket mer missnöjd ofta.

Tyvärr tror jag det är värre att vara tjej/kvinna, vi är så himla osolidariska och småaktiga.

Det vet väl alla att det oftast är mycket mer problem på arbetsplatser

där det främst jobbar kvinnor. Varför uppmuntrar vi inte varandra mer?? 

och varför i herrans namn tiger vi om våra egna fel och brister så förbannat?? 

Vi borde istället dra nytta av varandras erfarenheter, ventilera problem och prata av oss.

Nej allt ska vara så jä-la fint och bra alltid.

När jag träffade en familjepsykolog i höstas då jag kände att nu orkar jag inte

dra runt det här lasset med barn, familj, hus, trädgård, jobb, man, träning...

Hur ska man kunna ha ork till allt?!

Då tittade hon fundersamt på mig och sade lugnt:

"Du tror väl inte på allvar att alla andra har det så bra?"

Det är slitsamt att ha barn, jobba heltid och dessutom försöka hänga med
i allt som samhället forcerar fram. Ligga på topp hela tiden...

"Du är klok som kommer hit!" sa hon
"De allra flesta stannar inte upp och reflekterar som du gör,
det slutar oftast i skilsmässa, ngn form av missbruk,
utmattningsdepprision eller andra tråkigheter"

"Barnen far illa, din partner far illa och du själv mår bara jättedåligt"

Efter jul kände jag att allt gick lite lättare, jag fick lite verktyg att jobba med

och sänkte kraven på många saker, rejält.

Jag är så fantastiskt glad över att vara en vuxen människa,
med 36 år av livserfarenhet och egen fri vilja.

Jag väljer de jag vill umgås med, behöver inte hänga med mallgrodorna ;-)
som får mig att må dåligt eller ger mig mindervärdeskomplex.

Jag behöver inte i mitt yrke hålla koll på "det senaste" inom media, modevärlden

eller andra hysteriska trender, skööönt.

Jag har lite hittat min egna lifestyle, vad jag tycker är roligt och vad som ger mig livskvalitè.

Kanske lite av det jag vill förmedla här på bloggen oxå,

att livet suger ganska mycket ibland. Men det är okej att inte vara på topp jämt.

Man kan få vara ledsen, må dåligt, klaga på livets orättvisor...

För i dagens läge är det rätt många som mår dåligt, är sönderstressade och

lever på gränsen till att ta kål på sig själv.
Eller hur?
Tänk på det, när du står där och väljer vid vägskälet...
Det är faktiskt NU livet är.